©Per Holmbäck, 2026-02-06
Denna artikel behandlar några bajonetter som skarpskytterörelsen använde, och framför allt en del frågetecken beträffande sabelbajonetterna.
Skarpskyttekåren utrustades också med ett stort antal flintlåsgevär av varierande modeller (reparationsmodell 1805 framför allt). Dessa behandlas inte här (ännu).
Den Frivilliga Skarpskytterörelsen räknar 1860 som sitt tillblivelseår. Rörelsens höjdpunkt kom 1867 då 40 848 medlemmar aktivt deltog i de skytte och militära övningar som stod på programmet. Redan kring 1870 började tillbakagången. Nedgången fortsatte så från 33 846 skyttar i 262 föreningar år 1869 till ca 12 000 skyttar i 75 föreningar år 1881.
Föreningarna fick ut en stor mängd vapen på lån från kronans förråd. År 1865 var 2000 gevär modell 1860, 42 992 flintlåsgevär av olika modeller och 1305 gevär av 1851 års förändringsmodell utdelade till föreningarna.
1873 bestämde Kunglig Majestät att de Frivilliga Skarpskytteföreningarna fick om de så önskade lösa in flintlåsgevären för 50 öre, gevär modell 1860 för högst 20 riksdaler och 1851 års förändringsmodell för 3 riksdaler 50 öre stycket.
Redan från början använde skyttarna även inköpta gevär. T.ex Husqvarna Gevärsfaktori tillverkade 1860 års gevär direkt till föreningarna.
Även om 1860 brukar anges som födelseår för skarpskytterörelsen måste Gävle Skyttegille nämnas. Gefle Skyttegille bildades 1848 i svallvågorna av den skandinavism som uppkom efter Napoleon och de dansk-tyska oroligheterna i Schleswig. Efter en koleraepidemi 1853 avtog dock gillets verksamhet. Föreningen önskade 1849 beställa 40 gevär från England, men K.M:t beviljade inte tullfrihet, så de köpte endast ett par gevär och uppdrog åt en lokal smed att tillverka gevär med dessa som förebild.
Gevär och bajonett är kopior på det engelska Brunswickgeväret. Geväret är märkt med ”A.HINTZE GÄVLE”


|
|
|
1860 års gevär var ett för den tiden mycket bra gevär. Det visade sig dock snart att geväret ej var fältmässigt. Redan efter ett fåtal skott var spelrummet mellan loppet och kulan så pass förminskat att det var omöjligt att ladda om utan rengöring.
Då geväret sköt mycket gott blev dock populärt bland skarpskyttar och skytteföreningar, där det var enklare att rengöra det ofta.
1860 års gevär kallades i sin civila version ”Wredes gevär” efter konstruktören.
Hylsbajonetten är en m/1860, normalt utan militära acceptansstämplar. Det är denna som oftast syns på fotografier.
|
|
|
|
|
|
|
|
Ibland har en bajonettbalja med doppsko mm i mässing inköpts för at få lite extra ”bling”. |
Ett antal Wredes gevär har en bajonettklack för en sabelbajonett. Några gevär med bajonettklack har innehavts av t.ex Uppsala skarpskyttekår. Några av dessa är märkta USCS på kolvkappan som står för Uppsala Skarpskytte Corps. De har ibland tillverkarens/vapensmedens namn på låsblecket.
Det är fortfarande okänt vilken bajonett som passar på dessa gevär, se kapitlet om sabelbajonetter.
Rustmästare A.F. Hagström konstruerade år 1863 en kammarladdningsmekanism som kronan köpte tillverkningsrätten på. Geväret hade 12,17 mm kaliber, samma som 1860 års gevär. Den 27 juli 1864 fastställdes en ny gevärsmodell, "1864 års gevär". Denna modell kom inte bli utlämnade till något förband, de flesta konverterades till Remingtons mekanism, m/1864-68.
Bajonett m/64 användes till både gevär m/64 och m/64-68.

Skarpskytteförbunden kunde införskaffa kammarladdningsgeväret från både kronan och privata tillverkare. De kunde även beställas med bajonettklack för sabelbajonett.
Pehr Fredrik Wahlqvist (född 1827) var en framstående vapensmed verksam i Malmö under mitten av 1800-talet, cirka 1853–1873. Han är känd för tillverkning av slaglåsstudsare, jaktgevär och tändnålsgevär, och hans vapen (inklusive Wredesgevär) finns representerade på museer som Malmöhus och Kulturen i Lund. Han tillverkade ett kammarladdningsgevär med bajonettklack för sabelbajonett som sannolikt beställdes av Malmö skarpskyttekår.


Efter en ansökan till Kunglig Majestät beviljades föreningarna tillstånd att använda Remingtongevären som övnings och tävlingsgevär. Men utdelningen av flintlåsgevär till Skarpskytteföreningarna fortsatte ända till 1869.
För att tillgodose behovet av 1867 års gevär till föreningarna fick även ett par privata tillverkare nyttja patentet och tillverka gevär med Remingtons mekanism. Exempel på tillverkare är C.G. Bergström, C.G. Granberg och J.A. Lafqvist. Tillverkningen grundade sig till stor del på av kronan kasserade delar som sålts på auktion.
Stockholms Stads Frivilliga Skarpskytteförening erbjöds i november 1868 att från Husqvarna Gevärsfaktori inköpa nya Remington gevär för 40 riksdaler stycket.
Ett antal av hylsbajonetterna (m/1867) med proveniens från en skytteförening är stämplade med större siffror på hylsans framkant.
|
|
|
Både Wredes gevär och Hagströms kammarladdningsgevär förekommer med bajonettklack för sabelbajonett. Det är dock ej känt vilken eller vilka bajonetter som användes. Bajonettklackarna är ej likadana som på remingtongevären, så de bajonetterna passar inte.
|
|
|
|
Bajonettklack Remington |
Bajonettklack Hagström |
Denna sabelbajonett tilldelades löjtnanten K.A. Schwan, ansvarig för försöken med kammarladdningsgeväret vid Rosersholm. Den är tillverkad innan sjövapnets sabelbajonett m/1867 var modellfäst !
GO 9 september 1864 ”K Maj:t har befallt att löjtnanten vid 2a lif-gardet K. A. Schwan jämte tre av skjutskolans elever, efter nämnde skolas avslutande, kvarbliva å Drottningholm, för att anställa skjutförsök med 5 st kammarladdings-gevär”
Bajonetten påminner om sjövapnets sabelbajonett m/1867, men vissa skillnader.
· Klingan liknar fransk bajonett m/1840 eller den okända sabelbajonetten längre ner i artikeln.
· Trägreppet går runt hela fästet.
Det är oklart till vilket gevär denna bajonett passar. Möjligtvis passare den till Remingtongevär m/1867 efter viss tillpassning.
|
|
|
|
|
|
Sabelbajonetten användes möjligtvis av skarpskyttarna också, då modellen redan har en modellbeteckning i Sverige. Jag har dock inte funnit något fotografi som stärker detta. Ett antal sabelbajonetter är dock funna med märkning som ligger utanför sjövapnets leveranser.
I författarens ägo finns ett par bajonetter med inspektionsstämplarna TN och W.N. Bajonetterna saknar tillverkarstämpel och är inte stämplade med flottans ägandestämpel. Dessa ingår alltså inte i Flottans leveranser. Om dessa använts av skarpskytterörelsen är inte verifierat !
TN är besiktningsofficer Carl Timar Nordström och W.N. är besiktningsrustmästare Walfrid Nygren, båda verksamma vid Carl Gustaf gevärsfaktori.
·
serienummer (1206) instämplat på parerstången
med ca 2 mm höga siffror.
På bärlädret är det skrivet med bläck "Gever No 1206 2dra Compagni N
Sodby". Namnet är mycket
svårtydbart och kan vara något annat.
· serienummer (18) instämplat på parerstången med ca 4-5 mm höga siffror. Den har också en bärhylsa som ej tillhör flottan.
|
|
|

Denna bajonett är hittills inte identifierad, men de absolut
flesta har hittats i Sverige. Det är en
hypotes att denna skulle kunna vara avsedd för bland annat skarpskyttekåren. De
observerade bajonetterna är märkta med ett relativt högt serienummer (några
runt 1900 och ett par runt 1600) och ett ankare.
|
|
|
|
|
|
|
|
Diametern på pipringen är 19 mm och den har en urfasning för kornet på sidan. |
Bilderna nedan visar på en skarpskytt och en studentbeväring som håller i ett Wredes gevär och vad som synes vara en bajonett liknande nedanstående.
|
|
Kabinettsfotografi - O Sundelius, Uppsala Fotografiet ingår i ett album med porträtt av brukstjänstemän. Flera fotografier avbildar bokhållare vid Vattholma Bruk, Lena socken, Uppland. P Hansellis fotografiska atelier Uppsala län |
|
|
|
|
|
Kabinettsfotografi - studentbeväring Steffenburg, Uppsala sannolikt 1865 Tidigare ägaren Herman Bauman var korpral vid studentbeväringen 1865. Fotograf Blomqvist, Theodor |
|
|
|
Skytteväsendets historia, Artur Dunér, 1933
Wikipedia
Forskningsunderlag av Sixten Johansson mm rörande Remington.
· GTFM skrivelser
· Persedelredogörelser
· GO och Kongliga bref.